fredag 19 oktober 2012

Fredag!

Livet är inte alltid så lätt.
En lång vecka, förkylning och karensdag i måndag. Sen tillbaka till jobbet minst en dag för tidigt.
Svårt att somna, vakna flera gånger per natt.
Jag sover så dåligt när jag är själv. Så var det aldrig förr. Bara lägga sig ner och somna, hur och var som helst. Åldern?
Mörkt, regnigt.
Kämpar och sliter på jobbet. Jag, är trött, sköterskan är trött. Patienterna är trötta. Det är upplagt för missförstånd och konflikter. Tidspress, ekonomisk press.
Fortfarande ingen lösning i sikte på sambofronten. 2,5 år har vi kämpat nu. Avstånd tär.

Fredagkväll.
Två små älsklingar i soffan.
Tacos till middag.
Popcorn och filmtajm. Lorax.
Lugnet sänker sig.
Livet är gott.
Kärleken!

måndag 15 oktober 2012

Ordning och reda.

Alla mår bra av ordning och reda.

Smakar på orden. Jag värjer mig. Inser att jag inte VILL hålla med.

Jag är av naturen lat. Minsta möjliga arbete. Går något att skjuta på framtiden så gör jag det.
Det mesta kan man göra senare. Tvätten hänger kvar, dammråttorna leker vidare under soffan...

Att sen alla Måsten och Borden ligger och skaver är en naturlig följd.
Stresspåslag, ständig trötthet.

En klok man sa till mig: "När du kommer hem och ser röran har du två alternativ. Det första är att röja upp direkt, det andra är att acceptera röran, leva med den, och då även sluta ha ångest över den"

Båda sätten leder till att stressen minskar. Man har ett val.

Väljer man det andra alternativet måste man även sluta be om ursäkt för röran för andra. Men där kommer samhällets och andra människors syn och krav på ordning och reda in.

Jag tycker att det är superskönt med ordning och reda. Man hittar sina saker.
Samtidigt är jag en slacker av stora mått. En ekvation som är svår att få ihop. Och säg inte att det bara är att ta sig i kragen. Människor är olika. Men i lutherska Sverige är det den morgonpigga, flitiga arbetsmyran som är modellen. Allt annat är att förakta.
Men kanske kan den morgontrötta slackern ha andra kvalitéer?

Nu är mitt hjärta trött på mitt ojande över ekonomin.
Hon är en ordningsmänniska av stora mått.
Jag har fått en uppgift. Nu ska jag sammanställa mina inkomster och utgifter så ska hon göra en budget åt mig.
Det kommer bli toppen med en översikt!

Så, någon dammjagande perfektionist kommer jag aldrig bli.
Men lite struktur i kaoset ska jag nog fixa!


onsdag 1 februari 2012

Vattkoppor.

Jag säger välkomna tillbaka!
För 2 veckor sedan var de här senast. Har nu bara väntat, och idag kom de.
De ringde från fritids, M frös och hade ont i huvudet.
Jag packade ner L i vagnen, var redan hemma och vabbade med honom på grund av hosta och feber, och hämtade pojken. En skruttig kille.
Imorgon blir det att vara hemma med en liten kille som börjar pigga på sig och en större kille som insjuknar och blir skruttigare och skruttigare. Kan bli en svår ekvation.
En annan svår ekvation blir ekonomin. Man blir inte rik på vab....
Blä!

tisdag 31 januari 2012

2012 WTF!

Ja inte har året börjat lätt.

Väldigt mycket sjukdom och död. I den absolut närmsta vänkretsen.
Sorg, ilska, uppgivenhet.

Oro över de som drabbats, och oro över att åldras och att skit händer. Ju äldre vi blir desto mer skit händer. Bara att vänja sig som min mamma sa.

Samtidigt rullar vardagen på. Barnen, jobbet... Allt som kräver närvaro. Lite kan gå på rutin. Annat får stå på vänt eller sparlåga.

Tillsammans med allt jobbigt kommer insikten om och glädjen över att leva. Och att det inte är en självklarhet. 

Vi är skyldiga att leva livet så mycket vi bara kan!
Vi är skyldiga de som inte längre får vara med, att göra vad vi kan för att älska och göra gott.
<3

tisdag 3 januari 2012

Svårt.

Att finna varandra och älska varandra när man är vuxen är lika härligt som när man är ung.

På många sätt är den unga kärleken enklare. Inte så mycket mer än sig själv och sin partner att ta hänsyn till.

När man kommit en bit på sin livsvandring är det svårare. Vi har alla bagage och vi är formade av våra erfarenheter. Man upptäcker att man börjat stelna till i vad som är rätt eller fel. Vi fastnar i traditioner och vanor. Så här har det alltid varit och så ska det förbli. Man kan ha barn och sätt att tänka kring hur man förhåller sig till dessa.

Att mötas två olika människor i detta. Två människor som går två olika vägar och formats olika. Att mötas och försöka fläta ihop sina liv, sina tankar kring om livet och hur man förhåller sig till dessa är svårt.
Trots goda viljor och stor kärlek så är vi inte mer än människor.

Klart även älskande krockar ibland, det sliter och drar i hjärtat. Allt vi vill är samförstånd, glädje och kärlek.
Men det som i huvudet lät som kärlek tolkas som något helt annat när det lämnar munnen.

Då är det skönt att du är du och jag är jag.
Att komma fram till att vi båda vill kärlek. Trötthet, sjukdom och en massa yttre stress sätter krokben.
Att avsluta kvällen i samförstånd.

Jag älskar, du älskar.

Jag vill leva mitt liv med dig!

<3