3 år...

I 3 års tid har jag var 8e vecka åkt till ÖNH på Nacka Sjukhus.
Där har jag berättat att jag är frisk, testat lungkapaciteten o sedan fått min allergispruta.
I 30 minuter får man sitta i korridoren för att de vill se att man inte svullnar igen i halsen o dör av anaphylaktisk chock. Detta har lyckligtvis inte hänt mig...
Allergin jag försökt vaccinera bort är min kattallergi. Det har gått sådär skulle jag säga...
Mamma har kvar sin katt, jag kan vara där på middag ett par timmar, men måste alltid ta extra allergitabletter. Men det är mkt bättre än förr då jag var superförkyld i en vecka efter besöken...

Imorse var jag där igen.
Men idag var det SISTA gången!
Lite speciellt faktiskt. Tid att reflektera lite, över tiden som varit.
Mycket har hänt. ALLT har hänt nästan.
Lilleman har fötts, då var det fortfarande det förra livet. Sen kom kaosåret 2009....
Allt vändes uppochner.
2010 sista november, livet börjar ordna till sig igen, falla på plats.
Tror vi alla behöver lite kaos, ruskas om lite ibland. För att lära oss om oss själva. Inte ta livet som det är för givet.
Ur kaoset kommer man starkare, med lite mer kunskap om sig själv o andra o förhoppningsvis tar man till sig av allt man lärt.

Storfamilj!

Igår var nära vännen med sina två barn hemma hos oss.
Lussebullebak stod på schemat. Med en ljudnivå som var öronbedövande satte vi igång.
Mammor som gjorde deg, barn som lekte, barn som skrek, grät och hällde ut saker över hela lägenheten. Sen under stor koncentration rullades det bullar, sniglar, katter....
Medan bullarna jäste o gräddades kördes en ny vända med lek.
Med ett jätteskrammel så tömdes både järnvägsräls och legolådor över hela vardagsrumsgolvet....
Äntligen dags för fika!
Bullar, peppisar, must och festis... Julkänsla!!!! :-)
Sen steg ljudnivån igen....
Mammorna o vännen S röjde i köket. Barnen ja... De var överallt hela tiden....
På kvällen när alla gått och det bara var vi igen så var tystnaden nästan lika högljudd den.
Tidig läggkväll för hela familjen.

Härlig dag!
Bara <3 och lilla M som saknades....!

Eva D!

Igår var vi o såg Eva Dahlgren på Rival.

Förväntningarna var högt ställda. Det skulle bli så himla bra! 

Hon gjorde oss verkligen inte besvikna!

Vilken kvinna hon är! Vacker och klok. En fantastisk humor! Vad hon bjuder på sig själv!

Berättelser från barndomen, vackra bilder, poetisk sång.

Vid några tillfällen så skrattade jag så att jag kiknade... 

Ett underbart dansnummer av någon som säger sig inte kunna dansa. Att dansa "Göteborg" är ett uttryck jag kommer använda efter detta... :-)

Jag är inte kär i Eva D, jag är kär i Elin, men känner som en sådan idol-kärlek man kunde ha i tonåren.

 Jag tror inte att jag är ensam om känslan!

Tystnad.

Under helgen har vi lekt storfamilj. Två mammor, en 5,5-åring och två 2,5-åringar.
2,5-åringarna triggar varandra till de vildaste upptåg och är dessutom mer eller mindre i "trotsåldern".
Mammorna är relativt nykära och många är situationerna som är nya för oss tillsammans. Vi känner av varandra och trippar nog mer än vi vill erkänna på tå, vi vill ju att allt ska bli rätt!

Nu, söndagkväll.
Kärleken o hennes lilla M har åkt.
Tystnaden o tröttheten sänker sig över lägenheten. Det ÄR skillnad på 2 och 3 barn!
Tidig läggkväll för alla.
Det är underbart men jag erkänner; Jag är helt slut nu!

lycka...

...är att få umgås med den man älskar. Är det dessutom i sällskap av några nära vänner som hjärtat totalklickar med. Då är det Lycka!
Igår kväll var jag o hjärtat på förfest hos nära vännen som också bor i Uppsala.
Så mycket kärlek mellan alla som var med!
Sedan blev det fuldans på Flurran. I ett sånt sällskap med rolig musik var det toppen!
Men kunde ana att det utanför vårt glada gäng cirkulerade många väldigt ensamma människor. Som klätt upp sig o gått ut helt själva. Stod med sin öl o dansade försiktigt, utan sällskap. Ett litet mörker, en liten tankeställare mitt i all vår glädje.

Vaknade i morse alldeles hes.
Av sången till livebandet och av allt skratt.
Det var väldigt länge sen jag skrattade så mycket! Ibland så att jag grät...
Har träningsvärk i magen...

Mer sånt!

<3

Vinst!

Sedan 2 veckor är kliniken jag jobbar på med i landstingets stegtävling.
Det går väl sådär skulle jag säga. Inte går man mycket på jobbet som tandläkare. Vi sitter mest still.
Det finns omvandlingstabeller så man kan översätta träning o annat till steg.
Så på helgen blir det mer rörelse och därmed fler steg.
En gång i veckan är det utlottning av vinster för de som gått mer än i snitt 7000 steg i veckan.
Idag kom ett mail till jobbet. Jag hade vunnit biocheckar!!!
Jätteroligt!
Så nu tänker jag ta med fina flickvännen på bio. Kanske blir det Salt o Angelina Jolie... Får ta med haklapp till henne då... *ler* Men det är ok.

Det finns så mycket vi vill göra ihop!
Som livet ser ut nu har vi så lite tid och så mycket planer.
Men med all med kärlek vi har som bara växer... Så blir det lättare att bara se tiden an.
Det kommer bli tid. För resor, middagar, fester. För mys med barnen, alla barnen.

Livet är gott.
Svaret är kärleken!

Jobb!

Är inne på tredje veckan av sjukdom nu.
Jag o sönerna har turats om att vara sjuka. Lyckats komma iväg till jobbet typ 5 dagar på 2,5 vecka nu, arbetskamraterna har väl glömt hur jag ser ut vid det här laget. Och jag har glömt hur man gör... Känns sådär! :-(

Plånboken ekar tom och nästa lön vill jag inte ens tänka på. Kör strutsvarianten just nu. Det får ordna sig på något vis.

Igår dök så ett erbjudande upp.
Ett fotojobb!
I våras fotade jag en firmafest och de var så nöjda att de ni vill anlita mig igen.
Känner mig sjukt smickrad!
Det är ett fotojobb jag aldrig gjort förut, men med hjälp att fotokunniga vänner borde jag fixa det!

Superroligt! (Dessutom ett välkommet klirr i kassan...)

Vi får se hur det blir!

Sjuk, sjuk, sjuk...

I en vecka har jag haft feber.
Inte hög feber, men en grads förhöjd temperatur. Absolut tillräckligt för att känna sig hängig o otroligt trött. Efter ett par dagar vänjer man sig... Så nu har jag jobbat i tre dagar, småsjuk. Man tar sig igenom dagen, men inte mer.

Igår var jag till läkaren på närakuten.
Han tittade lite i halsen, lyssnade på lungorna. Ryckte lite på axlarna o sa att det förmodligen är virus eller mykoplasma. Oavsett ville han inte ta ens någon sänka. För mykoplasma är bara att härda ut, om det inte går i lungorna. Hmmm... Kändes sådär. Men idag mår jag faktiskt bättre, så vi får väl se...

I morgon är det bröllop!
På Häringe slott ska Jennifer o Marja bli fru och fru. Roligt!
Jag har tagit semester. Det blir sovmorgon o sen en lugn dag av förberedelser. Bada, hårsanering, sminkning. Ser fram emot hela dagen!

Häringe slott

Kärleken.

Strax är hon här.
Livet blir lite mer helt, längtan är över för denna gång.

Hon hinner bara vara här i några få vakna timmar, sedan är det dags att fara åter till Uppsala, där hennes vardag finns.

Äldsta sonen vankar av o an, han väntar han med. Har blivit lovad något gott...
Han vill inte ta på pyjamasen, inte göra sig i ordning alls. Inte förrän hon har kommit hit.

Yngsta sonen har somnat av ren utmattning.
Det tar på krafterna att inte bajsa trots russin, messmör och Importal...

Jag hoppas för hans skull att det släpper snart, det är så himla jobbigt för honom!

Vabellivab!

Hemma med småsjuk L.
Han har lite feber, annars mest ont i magen.
Magen har blivit en stor grej för honom. Tror det började som en idé, att hålla sig. Men nu är det överstyr.
Så nu måste vi använda klyx varannan dag. Under gråt o skrik, för han vill inte ha "sprutan"
Sen sitter vi i soffan, håller om varandra till det är klart. Det är som en mindre förlossning. Stackars, stackars L!

Idag tittar vi på film, städar o myser!

Iskall fotbollsmorsa i sonens mössa.

Tillbaka.

Inte första gången jag bloggar.
Förra bloggen blev jag så gott som tvungen att avsluta.
Livet blev kaos, allt blev uppochner.
Säkert jätteintressant för folk att följa, men jag hade varken ork eller lust att vräka mig själv o de andra inblandade ut till nyfikna läsare. Vårt kaos var vårt.

Nu är livet annorlunda, HELT annorlunda.
På alla sätt bättre.
Vilket jag ibland måste påminna mig själv om.
Nödvändigheten att vända allt uppochner.
För att jag ska kunna vara lycklig, för att barnen ska kunna bli lyckliga vuxna. Lyckliga vuxna kan jag inte garantera, men förhoppningsvis blir de vuxna med sunda förebilder vad gäller relationer mellan vuxna.
Vill att de ska ha ett hum om vad kärlek är.

För meningen med livet, universum och allting är Kärlek.

Alltid.