Kärleken.

Strax är hon här.
Livet blir lite mer helt, längtan är över för denna gång.

Hon hinner bara vara här i några få vakna timmar, sedan är det dags att fara åter till Uppsala, där hennes vardag finns.

Äldsta sonen vankar av o an, han väntar han med. Har blivit lovad något gott...
Han vill inte ta på pyjamasen, inte göra sig i ordning alls. Inte förrän hon har kommit hit.

Yngsta sonen har somnat av ren utmattning.
Det tar på krafterna att inte bajsa trots russin, messmör och Importal...

Jag hoppas för hans skull att det släpper snart, det är så himla jobbigt för honom!

Vabellivab!

Hemma med småsjuk L.
Han har lite feber, annars mest ont i magen.
Magen har blivit en stor grej för honom. Tror det började som en idé, att hålla sig. Men nu är det överstyr.
Så nu måste vi använda klyx varannan dag. Under gråt o skrik, för han vill inte ha "sprutan"
Sen sitter vi i soffan, håller om varandra till det är klart. Det är som en mindre förlossning. Stackars, stackars L!

Idag tittar vi på film, städar o myser!

Iskall fotbollsmorsa i sonens mössa.

Tillbaka.

Inte första gången jag bloggar.
Förra bloggen blev jag så gott som tvungen att avsluta.
Livet blev kaos, allt blev uppochner.
Säkert jätteintressant för folk att följa, men jag hade varken ork eller lust att vräka mig själv o de andra inblandade ut till nyfikna läsare. Vårt kaos var vårt.

Nu är livet annorlunda, HELT annorlunda.
På alla sätt bättre.
Vilket jag ibland måste påminna mig själv om.
Nödvändigheten att vända allt uppochner.
För att jag ska kunna vara lycklig, för att barnen ska kunna bli lyckliga vuxna. Lyckliga vuxna kan jag inte garantera, men förhoppningsvis blir de vuxna med sunda förebilder vad gäller relationer mellan vuxna.
Vill att de ska ha ett hum om vad kärlek är.

För meningen med livet, universum och allting är Kärlek.

Alltid.