Ordning och reda.

Alla mår bra av ordning och reda.

Smakar på orden. Jag värjer mig. Inser att jag inte VILL hålla med.

Jag är av naturen lat. Minsta möjliga arbete. Går något att skjuta på framtiden så gör jag det.
Det mesta kan man göra senare. Tvätten hänger kvar, dammråttorna leker vidare under soffan...

Att sen alla Måsten och Borden ligger och skaver är en naturlig följd.
Stresspåslag, ständig trötthet.

En klok man sa till mig: "När du kommer hem och ser röran har du två alternativ. Det första är att röja upp direkt, det andra är att acceptera röran, leva med den, och då även sluta ha ångest över den"

Båda sätten leder till att stressen minskar. Man har ett val.

Väljer man det andra alternativet måste man även sluta be om ursäkt för röran för andra. Men där kommer samhällets och andra människors syn och krav på ordning och reda in.

Jag tycker att det är superskönt med ordning och reda. Man hittar sina saker.
Samtidigt är jag en slacker av stora mått. En ekvation som är svår att få ihop. Och säg inte att det bara är att ta sig i kragen. Människor är olika. Men i lutherska Sverige är det den morgonpigga, flitiga arbetsmyran som är modellen. Allt annat är att förakta.
Men kanske kan den morgontrötta slackern ha andra kvalitéer?

Nu är mitt hjärta trött på mitt ojande över ekonomin.
Hon är en ordningsmänniska av stora mått.
Jag har fått en uppgift. Nu ska jag sammanställa mina inkomster och utgifter så ska hon göra en budget åt mig.
Det kommer bli toppen med en översikt!

Så, någon dammjagande perfektionist kommer jag aldrig bli.
Men lite struktur i kaoset ska jag nog fixa!