fredag 18 november 2011

Kärlek, stöd och bistra sanningar.

Mina allra närmaste vänner, de är inte många kanske en två-tre stycken.
De har säkert många saker gemensamt men en gemensam nämnare är att de bor långt ifrån mig. Vi träffas sällan. Men jag tackar den moderna tekniken och speciellt internet för den nära kontakt vi kan ha trots detta.

De är såna vänner jag inte måste prata med varje dag. Även om det gått veckor så tar vi upp tråden och allt bara är som det brukar. Jag kan ringa mitt i natten om det är något och de vet att samma gäller för dom.

I förmiddags hade jag en lång chatt med en av dessa närmaste, älskade vänner.
Hon går igenom en tuff tid. Relationer är svårt! Människor är svåra, knepiga att förstå sig på.
Skönt att få bekräfta henne, skicka en massa styrka och kärlek. Hon är en fantastisk människa! 
En sån person som lyfter och bekräftar andra tills hon själv är helt dränerad. Vilket också får just människor som behöver mycket bekräftelse att söka sig till henne.
Hon som är så klok och ger så bra råd behöver också stöd o bekräftelse.
Jag är så glad att vi kan ge det till varandra.
Kärlek, stöd och ibland bistra sanningar.

onsdag 16 november 2011

Tröttheten.

November, mörkaste tiden på året.
I år en rätt solig och varm historia, men fortfarande korta dagar och mycket mörker.
Det märks på jobbet att alla är trötta. Patienter ringer och är arga, krävande och oförstående. Personalen är trött, det blir många konflikter. Både med patienter och kollegor om små och stora saker.

För mig innebär tröttheten att jag släpar mig till o från jobbet. Ligger i soffan. Minsta möjliga aktivitet.
Barnveckor jobba, laga mat, kort umgänge med killarna, nattning, sova, fixa frulle, gå till dagis/fritids, åka till jobbet osv.
Barnlösa veckor jobbar sent två kvällar, med två sovmorgnar. En tidig jobbdag. 
Mycket som ska hinnas med. Städa, tvätta kläder, handla, sova... Umgås med kärleken, träffa vänner, träna...
Jag fixar det inte, måste prioritera.
Får höra att träningen måste jag ta mig tid till. Men när?
Måndagar åker jag till Uppsala, tisdagens sovmorgon går till att resa till jobbet. Slutar 20, stentrött. Skulle kanske hinna träna på onsdagmorgon, men orkar inte gå upp tidigt.
Onsdagkväll slutar 19, skulle jag träna är jag hemma 21.30. Med uppgång 5.30 känns det sent...
Torsdag jobbar jag 10 timmar, handlar mat inför barnvecka, städar, fixar...

Var ska jag få in vänner? Hur ska jag orka med träning?
Ekorrhjulet snurrar...