Sjuk.

Idag är mina arbetskamrater på aktivitetsdag på Bosön.

Jag skulle ha gått på självförsvar, bågskytte och en föreläsning om något livsklokt.

Istället är jag hemma. Hemma med en retlig feber. Inte mycket bara en grads höjning sådär. Men fullt tillräckligt för att sänka mig. En enorm trötthet o allmän sjukkänsla. 

Kämpar för att hypokondrikern i mig inte ska växa. Just nu viskar hon bara i bakhuvudet... "Det är tecken på något allvarligt" "Det är cancer..."

Jag började träna för sådär 2 veckor sedan, kom iväg att springa lite på löpbandet. Drog ett par gånger i maskinerna på gymmet. Drog ner på snacks o småätande. Det kändes verkligen toppen att ha tagit sig iväg! Äntligen! Nu skulle jag komma igång! Att älsklingen gjorde lika gjorde saken ännu bättre.

En lite klokare röst i mitt inre påminner mig om att jag vid varje tillfälle jag försökt komma igång med träning brukat bli sjuk efter sådär 2 veckor. 

Kanske, kanske kan det vara samma sak nu? Inte någon dödlig sjukdom? Kanske kroppen som reagerar på en förändrad livsföring?

Jag tänker i alla fall inte ge upp träningen. Jag vilar den här barnveckan som kommer, sen är det jag som är på det igen!